Det här är dessvärre varken ett skämt eller nån vansinnig människa….
Här kan du skriva på en petition om att stoppa detta vansinne!
http://www.avaaz.org/en/petition/A_world_wide_ban_on_illegal_Chemtrail_spraying/?cAsfoeb
Missing people motarbetar sökandet av Enja & Eddie!
Missing people motarbetar sökandet av Enja & Eddie!.
Det här är en suspekt sida enligt mitt tycke! Jag kommenterade för ett tag sen ”Hm, är det dessa barn det handlar om i media idag” och avsåg då att en kvinna med skyddat boende blivit röjd på grund av en efterlysning på FB men den kommentaren väntar fortfarande på granskning medans en kommentar av senare datum släppts igenom… Onödigt att tillägga att den kommentaren är helt på deras linje…
Sånt här får mig att dra åt mig öronen duktigt!!!
Världens bästa grannar!
Bor jämte mig :-). De (nåja det var väl mest han som jobbade) har precis hjälpt mig byta till vinterdäck på min gamla colt så att jag kan åka in och besiktiga den. Det är då inte alla som hade ställt upp på att byta hjul på en blöt, kall bil men han ställde glatt upp!
Jag är inte så van vid att jag får hjälp (i sanningens namn så är jag rätt dålig på att be om hjälp också) och jag vill helst inte be om något eftersom jag känner att den jag ber kanske inte kan med att säga nej även om den hade velat och då låter jag hellre bli för att inte genera eller ”tvinga” nån :-)… Däremot vill jag gärna hjälpa andra om jag kan haha, lite knas på mig tror jag!
Nu är i alla fall vinterdäcken på och den gamla häcken redo för bilprovningen… eller ja är nån bil nånsin redo för det? Det tråkiga är att jag var inne med den för några månader sen och fick bara en tvåa, ljuse ur funktion, men sen hade jag bara inte pengar att ombesiktiga den så den fick stå och jag har kört med lånad bil så det blir intressant att se vad domen blir den här gången!
för övrigt är det ett rent ut sagt jävla väder här!!!! Ett par dm snö och knappt minusgrader, inte kul alls. För min del fick det gärna vara +7 och regn hela vintern, hade inte gjort mig nåt! Den här snön är bara besvärlig! Wille håller dock inte med mig, han far som en känguru ute i snön ”kasta mera snöboll matte” och tycker det är pin livat att leka snöplog med hela sig… Jaja, kul att han kan roa sig ju 🙂
I lördags…
var jag i Kalmar på min första skallgång, i MPS regi sökte vi efter en man som varit borta sen slutet av augusti. Min grupp fick oss tilldelat kustlinjen på Svinö som ligger precis vid ölandsbrons fäste på Kalmarsidan.
Det blev en ”nätt” promenad på ungefär två timmar bland vass och tistlar (de små rackarna sticks än värre när de är torra) och i sumpmark. Jag tyckte väl inte att det var så himla jobbigt medans vi gick, förmodligen för att vi hade en uppgift så att säga men när jag kom hem!!! Jag var totalt utslagen resten av dagen! Nog för att jag visste att min kondis inte är den allra bästa för tillfället men jag var verkligen helt slut :-).
Vi gjorde inga fynd på vårt sökområde men en annan grupp hade visst hittat en mobiltelefon som polisen tog hand om. Vi hoppas för de anhörigas skull att han hittas, förhoppnigsvis i livet.
Står ute på trappan och pratar med grannarna tidigare idag och en fågel lyfter från ett träd inte långt från oss ”det var en jävligt stor rovfågel” hinner jag säga innan jag inser att det ÄR en JÄVLIGT stor rovfågel… ”men för helvete, det är ju en örn” klämmer jag fram… Fågeln har den stora vänligheten att börja cirkla ovanför oss så jag kastar mig in och tar kikaren… Jojomen, visst är det en kungsörn!!!
Jag var fullkomligt mållös! Jag har alltid varit intresserad av att titta på fåglar och speciellt rovfåglar men trots att jag tom varit på ”safari” just i syfte att se örn så har jag fram tills idag inte lyckats få se någon. Så kommer en flygande precis där jag bor, otroligt!
Visar sig att det förmodligen finns två precis i närheten då en granne haft dem i skyn ovanför sitt, troligen på grund av en kanin i bur i trädgården!
Gissa vem som kommer ligga ute i buskarna och spana efter örn? :-))
Jag vill bara säga en sak till: Herregud vad stora och oerhört vackra de är!!!
Jag ska göra lite efterforskningar med närmsta ornitologförening om de vet var de håller till så jag kan komma lite närmare.
Jag brukar hålla öronen öppna när jag är ute med hundarna och så och jag har tyckt att kråkor och korpar varit väldigt upprörda emellanåt och när jag kollat i luften så har jag sett rovfåglar på långt håll, troligen är det örn jag sett då utan att fatta det!
Bild lånad från http://johansfotoblogg.se/wordpress/?p=833
Nu har tom svenskarna tröttnat tror jag!
http://www.hoglandsnytt.se/nyheter/valdsdadet-i-malmback-nya-misstankar-misshandlade-grovt-och-brande-bil/
Jag vet ärligt inte riktigt vad jag ska tänka… Å ena sidan är det skönt med hämnd, speciellt mot idioter som gör så här mot djur men å andra sidan så föder våld bara mer våld. Vill vi ha det så här?
Jag erkänner gärna att jag känner en viss tillfredsställelse över att djurplågaren fått igen men samtidigt är det en oerhört farlig väg att slå in på detta, av flera anledningar:
Om ”vi” hör att någon misshandlat tex en hund, hur kan man vara säker på att det stämmer? Rykten far på snabba vingar som vi väl alla vet och rykten kan startas av mindre nogräknade personer (perfekt sätt att hämnas på nån utan att själv riskera något, skicka pöbeln på personen). Okej, det KAN vara solklart men hur ofta är nånting det?
Vilken trovärdighet får ”vårt” ord om vi själva hänger oss åt precis samma låga beteende som djurplågaren? Vem ska då tala för djuren?
Om ”vi” ägnar oss åt hämnd och fysiska handgripligheter, hur ska ”vi” då orka lägga energin där den borde läggas, nämligen på att få folkvalda, myndigheter etc att börja ta den här typen av brott på mycket större allvar och snabbt (förändring sker men det tar för lång tid)?
Jag har, som ni kan läsa på ”in memoriam”sidan haft ett djurplågeriärende på nära håll och jag har också för längesen varit inblandad i att helt enkelt hämta två hundar från en gravt alkoholskadad alkoholist som bodde granne med mig och en av mina exmakar 🙂 (jag har två exmakar).
Den här mannen hade två hundar, en schäferhane på runt 7 år och en ungtik, blandning med leonberger och nåt mer, som han inte över huvud taget skötte. Tiken fick valpar (alldeles för ung) och dem sköttes inte heller så vi och ytterligare en granne skickade dit ansvariga för djurskydd som inte gjorde ett förbannade dugg vettigt utan orsakade bara att valparna flyttades till okänt ställe. Vi anmälde sen hur många gånger som helst att hundarna for illa och inget hände, de var där men gjorde ingenting… Vi hade våra egna hundar och inhägnad tomt och de två stackarna brukade stryka omkring utanför tomt och varje gång fångade vi in dem och tog dem hem. Så en dag hade schäferhanen BRUTIT sig in genom trästaketet, öppnade ytterdörren och kom in till mig, tryckte sig emot mig och bara tittade på mig… Blicken i hans ögon går inte att beskriva, sorg, smärta… Detta var en hund som inte var ett dugg social ska ni veta utan var egentligen ganska skygg. För gud vet vilken gång i ordningen gick min make bort med hunden men den här gången SKREK han när maken tvingade in honom och vägrade gå in… Han kom hem och grät, det var sista gången jag tvingade hem Ladde, vi måste göra nånting.
Vi gick över och försökte prata med husse som var plakat skitfull som vanligt och låg utslagen i sängen… Han var såpass okontaktbar att vi tom ringde ambulansen! Den kallade vi tillbaka för innan de hunnit fram fick vi liv i honom. Vi gick hem totalt bedrövade och senare bestämde vi oss för att hämta hundarna… Så min heroiske make tog en stege, klättrade in i huset (jag var övertygad om att hundarna skulle vakta sitt hem och göra slarvsylta av honom) och efter viss turbulens därinne kommer två hundar utfarande genom dörren, i koppel med maken som en rem efter, och de sprang därifrån, hem mot vårt hus! De var så glada att komma därifrån! Han pratade med deras husse inne i huset men vi tvivlar väl på att han kom ihåg det.
Fan vilken lång historia detta blev då! Står ni ut en stund till?
Vi körde hundarna till ett pensionat där vi bekostade nästan en vecka innan vi var klara över vad som skulle göras med dem. Det visade sig när vi tog dem till veterinär för kontroll att schäfern hade ont i sina leder och han var i såpass dåligt mentalt skick att vi ansåg det bästa vi kunde göra för honom var att låta honom somna in vilket vi gjorde hos vår vet, ute i solen lugnt och fridfullt. Tiken placerade vi hos en familj vi känner och hon har ett underbart liv 🙂
NUUU kommer jag till poängen 🙂
Jag VET att vi gjorde rätt som tog hundarna men jag började ändå fundera efter den här händelsen… Var går gränsen för när det är dags att ingripa så drastiskt? Tänk om nån får för sig att mina hundar inte har det bra? Jag menar allting beror ju på vilka referensramar var och en har! Kanske att nån som själv tycker att hundar bara ska äta gåslever, sova i hästens säng (istället för tex min vanliga ikeasäng) och vad det nu kan vara… Mina hundar har det bra, det kan vem som helst vittna om MEN det finns säkert nån som har andra sätt att se på saken…
Det är farligt att ge sig in på att ta saker i egna händer! Människor ser saker på så olika sätt och var ska nedre gränsen gå för vad som är tolerabelt när det gäller djurens väl och ve? Jag skämmer bort mina djur och lever mitt liv utifrån deras behov ”har man valt hundliv så har man” är min devis och jag har format hela mitt liv så att det passar djuren… Vettigt? Nja jag vet inte för det har ju konsekvenser som inte alltid är roliga att ta men mer om det i ett annat inlägg! Men jag kan ju inte ”kräva” att andra ska behandla sina djur likadant och annars anse att de plågar sina djur!
Visst har man lite djurförnuft så ser man nog vart gränserna går men idag hade jag nog inte gått in på det sätt vi gjorde med Ladde och Wilma!
Hm, nu ska jag nog göra nåt annat, det var inte riktigt meningen att låta detta bli ännu ett maratoninlägg 🙂
OM ”huset i Hovmantorp”
Ny blogg, nya läsare så det är nog på sin plats att förklara en del saker 🙂
Huset i Hovmantorp var ett paradis på sommaren och ett fullkomligt helvete på vintern! Jag bodde där i drygt tre år. Huset som är 120 kvadrat stort fördelat på två våningar värmdes med antingen elelement eller med öppen spis i vardagsrummet samt en 30 cm vedspis i köket… Eftersom det med min ekonomi är fullständigt uteslutet att ”elda med el” (jag hade lite tilläggsvärme på en månad en vinter när det var satans kallt och det slutade med skulder hos e-on pga en räkning på över 6 000 den månaden) så var det bara att gilla läget och stå ut med att det vissa morgnar var 3 grader varmt i huset… Inte sååå bra för nån och speciellt inte en som har värkproblematik! Otaliga nätter satt jag uppe och eldade, det var ingen idé att lägga sig för i öppna spisen blåste det bara till så var det dags att fylla på och i kökets lilla spis fanns inte plats för mycket och bara 30 cm ved! Sista vintern vart det något bättre för då satte mitt numera ex in en kamin och jösses vilken skillnad när det gick att få upp åtminstone 18 grader inne! Tidigare var jag glad om jag fick upp till 15 grader när det var minsta kallt ute och över 10 grader när det var riktigt kallt…
Nåväl, förutom att huset var dåligt isolerat och omöjligt att hålla värmen i så var det nåt mer som var fel men jag lyckades aldrig riktigt sätta fingret på vad det var mer än att det spökade duktigt för nåt mer var det! Så började Wille klia sig… Han var redan omöjlig med att tugga stora sår på sina fötter och nu började han få hot spots och utslag överallt… Jättekul med oförsäkrad hund! Nå, jag behandlade honom och höll det i schack med kortison och bestämde att jag vänta med att göra mer eftersom jag då visste att jag skulle flytta i slutet av sommaren. Jag hade varit tvungen att använda nässpray under i princip hela tiden vi bott i huset och var övertygad om att jag blivit ”beroende” av det så det var anledningen till att jag inte kunde sluta utan att bli totalt igentäppt, såpass att jag knappt kunde andas.
Hyresvärden var heller inte av denna värld! Han trodde på fullaste allvar att han kunde göra som han ville eftersom det var hans hus… Herregud snacka om att leva på Herrskap och tjänstefolksnivå! Plus att han vägrade göra nånting vid huset så det var mycket som talade för att inte bli kvar MEN som sagt, så fort våren kom så började stället förföra mig igen! Ett stenkast från sjön Rottnen och två km från centrum och ändå med ”bo i skogenkänsla” och knappt några grannar. Vilda djur inne i trädgården framför allt på hösten när päronen från det gigantiska trädet började falla. Då kunde jag se räv, rådjur, älg (vi hade några mindre skojiga möten med dem) vildsvin och inte att förglömma mina älskade korpar som bodde en bit från mitt! Det var fantastiskt att bo mitt i djurlivet!
Till slut fick jag ändan ur vagnen och flyttade och det är jag så glad för!!! Att vi hamnade i närheten av Högsby i Kalmar län beror på att min dotter bor ett par mil härifrån efter att ha flyttat ihop med sin Oscar som är härifrån och jobbar i Mönsterås. Det fanns ingen anledning att bli kvar i Växjö-trakten, jag behövde också komma bort från mitt ex… Jo det är också en historia det men den tar vi en annan gång!
Nonas liv... 